Det här inlägget handlar om klimatsmart jord. Hur miljövänlig är jord, jordförbättring och gödselmedel som vi köper till våra trädgårdar idag? Och kan vi bli bättre?

Vad är en klimatsmart trädgård? Så många växter som möjligt. Och så små ytor av hårda material som bara går. Det är också det bästa för biologisk mångfald. En annan viktig faktor i en klimatsmart trädgård är att välja växter som är anpassade till ståndorten – ljus, jord, vatten, vind och odlingszon till exempel.

Men hur ofta planterar vi växter direkt i befintlig jord, utan någon slags jordförbättring – hur välanpassade de än är till ståndorten? Hur förbereder vi marken för plantering? Och är det klimatsmart?

Fram till nyligen har vi på något sätt vilat ganska tryggt i tanken att svensk torv ändå är OK. Och att vi kan köpa pålitliga ekologiska och/eller organiska jordförbättrings- och gödselprodukter. Vi har dessutom lugnat våra tankar med ”vetskapen” om att det ändå är bättre för klimatet och biologisk mångfald i längden att plantera alla dessa växter. Men hur klimatsmart är jorden i våra trädgårdar egentligen?

2021 kom skandalen om att rester av bekämpningsmedel har hittats i KRAV-märkta trädgårdsprodukter (och skadat växter som ett resultat). Och TV programmet Uppdrag granskning (2021-10-12) kom egentligen fram till att svensk torv nog inte är så bra för klimatet trots allt.

Jag tror ändå fortfarande att det bästa för klimatet är att ha många växter i våra trädgårdar (hellre än hårdgjorda ytor eller hårdklippta gräsmattor). Men att vi borde försöka tänka mer på jorden och även försöka vara klimatsmarta under ytan. Jag behöver definitivt förbättra mig i flera avseenden.

Beräknad läsningstid: 25 minuter

Torv, transport och djurhållning – miljö- och klimatpåverkan av trädgårdsjord och gödselprodukter

Det är alltid bättre att restaurera dikade torvmarker/våtmarker än att bryta ut materialet från marken.  Detta berättade Krister Mild, ekolog på Naturvårdsverket i Uppdrag granskning. Då känns det som om vi behöver tänka om kring vårt användande av odlingstorv. Även svensk odlingstorv.

De flesta organiska jordförbättringsmedel är dessutom ganska tunga och skrymmande. Och ska transporteras både till inköpsstället och hem till våra trädgårdar. Oavsett hur mycket eller lite klimat- eller miljöpåverkan själva tillverkningen orsakar.

Sedan verkar det som gödseln från djur på KRAV-certifierade gårdar i första hand används till odlingen på dessa gårdar. Så varifrån kommer den organiska gödsel och jordförbättring som går att köpa i trädgårdshandeln?

Det mest milijövänligt är att sätta torv under vatten

En dikad våtmark eller torvmark avger växthusgaser, det verkar alla vara överens om. Men Krister Mild berättade också att den torv som tas upp avger mycket större mängder växthusgaser än om den dikade våtmarken eller torvmarken ligger och läcker växthusgaser.

Alltså det bästa ur klimatsynpunkt skulle vara att restaurera våt- och torvmarker som är dikade och låta torven vara kvar där den är.

Köpejord är nästan bara torv

Köpejord – sådant som man köper i plastsäckar – innehåller väldigt mycket torv, ibland nästan bara torv. Även paketerad ko- och naturgödsel innehåller en hel del torv. Anläggningsjord dvs jord man köper i lösvikt, innehåller oftast mer av andra material såsom kompost, barkmull, sand eller lera men även den kan ha en del torv i sig.

Det kräver ju inte en Einstein att räkna ut att transport och paketering av alla dessa skrymmande jord och jordförbättringsprodukter inte heller är särskilt klimatsmart, oavsett hur mycket torv de innehåller.

Godkänd för ekologisk odling, men inte ekologisk

Gödseln från djur på KRAV-certifierade gårdar används i första hand till odlingen på dessa gårdar, och räcker inte till att svara mot marknadens behov av ekologiska gödselmedel. Detta gör att KRAV har en speciell variant av KRAV-märkning som används på säckar av organiska gödsel- och jordförbättringsprodukter dvs att produkten är godkänd för ekologisk odling (men inte är ekologisk i sig). Som till exempel hönsgödsel. Och då börjar man undra vilket liv dessa djur har?

Gift i gödseln

I år har odlingssverige även skakats av rapporter om att KRAV-märkta gödsel- och jordförbättringsprodukter kan innehåller skadliga kemikalier. Så då är det verkligen på tiden att ta tillvara vartenda uns av egenproducerad jord och gödsel som går att få.

Om man inte har jord?

Jordbrist på liten tomt

Gott så (eller inte). Men som innehavare av en rätt liten trädgård (och odlingslott) känner jag mig alltid lite uppgiven när jag läser om olika goda råd om hur man kan skapa sin egen odlingsjord.

Man har ju liksom inte resurserna till det (löv, gräsklipp osv).

Känner du igen dig?

Läs Skapa egen jord i en liten trädgård

Ett hus på sprängsten har ingen riktig naturlig jordmån

Dessutom är min trädgård den värsta sorten av trädgård. Hur menar jag? Jo, vårt hus är byggt på sprängsten. Detta betyder att all så kallad jord som finns, eller fanns från början i vår trädgård, har byggherren lagt där. Och jag tror inte att de satsade på kvalitét. Det betyder också att det inte finns någon naturlig jordmån att utgå ifrån. Vilket annars är det man rådgör folk att göra.

Det är knappast naturligt att ha någon slags ogenomtränglig lera närmast huset för att 3 meter längre ut övergå i någonting som mest liknar damm.

Hade jag blivit med denna trädgård idag, nu efter att jag har byggt upp en del trädgårdskunskap, så hade jag troligen skickat i väg några jordprover för analys. Jag hade även kunnat engagera mig mycket tidigare i processen och försökt att påverka vilken jord som byggherren använde. Ska det ändå transporteras jord så är det bättre att det är jord av bra kvalité.

Fyllnadsmassa

Som trädgårdsarkitekt ser man mycket. I en trädgård jag jobbade i hade nivåerna ändrats (av en tidigare ägare) genom att tillföra fyllnadsmassa. I det här fallet var fyllnadsmassorna en blandning av stenar och ogenomtränglig lera. Det fanns inga daggmaskar. I sådana extrema fall har man antagligen ett behov av att tillföra åtminstone en del jord utifrån samt att ta hjälp av maskiner för att åtgärda situationen.

Förslagen nedanför är för den som har någon slags jordmån att utgå ifrån. Eller dig som har redan kommit en bit på vägen.

Minska avfall och skapa miljövänlig jord

För att minska klimatpåverkan från utvecklingen av våra trädgårdar behöver vi ändå försöka göra så mycket som möjligt själva. Att skapa så mycket vi kan av jord, jordförbättring och gödsel från det organiska materialet som finns på platsen. Vi behöver återskapa en bördig, levande jord där daggmaskar, mikroorganismer och alla andra nedbrytare trivs. De är också en del av den biologiska mångfalden.

Jag beskrev medvetet några olika jordnära utmaningar först, innan jag skrev att vi måste minska vårt organiska avfall och skapa egen jord. Detta eftersom jag tror att det finns väldigt många olika utmaningar och begränsningar i vissa trädgårdar. Och jag vill visa att jag förstår att det inte alltid är lätt.

Mål 2022 – inget inköp av torvprodukter hos familjen English

Det finns inget entydigt recept för klimatsmart jord som passar alla familjer och alla platser. Här beskriver jag vad vi gör hos oss och vad vi planerar att göra annorlunda under 2022. Småjusteringar hela tiden för att förbättra systemet är ett bra tillvägagångssätt.

Hittills har jag (eller nedbrytarna) kunnat producera egen jord och jordförbättring till delar av våra odlingar och/eller planteringar. När det gäller planteringar föredrar jag att satsa på barkmull och biokol för jordförbättring men för odling i krukor och hinkar (främst av ettåriga växter såsom tomater och chilipeppar) har jag behövt komplettera med inköp av torvbaserade jordprodukter. Detta delvis på grund av lathet (eller brist på energi) och delvis eftersom vi inte har haft alla system på plats för att bygga egen jord.

Nu under hösten 2021 har vi gjort vissa förändringar. På grund av dessa är jag numera försiktig optimistisk i att sätta ett mål att kunna klara odlingssäsongen 2022 utan att behöva köpa några torv- eller gödselprodukter till egen trädgård. Förutom en 40 liters säck såjord. Med torvprodukter räknar jag alla former av planteringsjord, blomjord mm samt ko- och naturgödsel på säck.

Det låter ju inte mycket. Men är ändå mer än jag har klarat hittills. Och det finns en lucka i mitt mål – jag reserverar mig för eventuella behov av köpt biokol och barkmull. Bara så att ni inte tror att jag putsar min gloria alltförmycket.

Jordfabriken just nu

Vid det här läget har vi en hel del träd och buskar i trädgården. Det enda gräs som är kvar är inne hos kaninen. Vi köper dessutom in hö, halm och strö till kaninen vilket genererar en hel del kolrikt material som därmed blir en utmaning att integrera i vårt komposteringssystem.

Jag har även en odlingslott där jag odlar alla mina ettåriga grönsaker samt en del ätbara perenner och bärbuskar. Ett viktigt tillskott till odlingsbäddarna på lotten är några kärror från en last hästgödsel som en av medlemmar i kolonilottsföreningen ordnar varje år.

En väldigt viktig del i vårt jordskapande system är att vi fermenterar våra vegetabiliska matrester med bokashi. Och det är i det systemet som vi har gjort förbättringar i år!

Täck jorden!

Jorden och alla sin invånare mår som bäst om det inte finns någon bar jord och om man störa mikrolivet i jorden så lite som möjligt.

Jag är ständigt på jakt efter organiskt material att lägga på jorden i mina perennrabatter och odlingsbäddar. Vissna perenner klipps ner tidig vår och delarna lämnas kvar i rabatten. Alla avklippta kvistar som inte kaninen tycker om flisas i vår kompostkvarn och läggs på perennrabatterna (eller ibland i gångarna). Perenner trivs i en sådan miljö. Det ser skräpigt ut endast en väldigt kort tid innan allt täcks av grönska.

Jag strävar efter att täcka jorden för mina ettåriga växter också. När jag får tillgång till gräsklipp åker den också direkt på odlingsbäddarna på lotten, i växthuset och på mina ettåriga hinkar. Det är inte bara en bra näringskälla utan minskar även bevattningsbehovet reellt. Jag blandar ibland med halm om ett tjockare täcke behövs.

Detta fortsätter ända in i hösten. Vartenda löv som faller utanför krattas upp och läggs direkt på en plantering. Och alla grönsaksrester klipps upp på plats och lämnas kvar på odlingsbädden.

Ändå lyckas jag inte täcka jorden runt de ettåriga växterna så mycket som jag skulle vilja. Med bättre planering borde jag kunna så lämpliga gröngödslingsväxter mellan andra grödor för att öka tillgång till täckmaterialet.

Hur vi gör med trädgårdens ”avfall”

Det ”rena” ströet från kaninen blir antigen material till gångarna på lotten eller egenproducerad biokol. Det blir inga stora mängder biokol – förra året lyckades vi fylla 2 stycken 15 liters hinkar. Dessa laddades med lakvattnet från bokashin under vintern samt urin.

Läs om hur vi gör eget biokol.

Halmen som blir över från kaninen använder jag till marktäckning på lotten sommar som vinter. Förutom en kort period på våren då jag krattar bort materialet som är kvar för att hjälpa jorden värmas upp lite snabbare. På något magiskt sätt lyckas maskarna bryta ner halmen tillräckligt snabbt för att hålla mängderna på en hanterlig nivå.

Kvar blir bara de riktigt hemska ogräsen som ingen vill ha i sin kompost samt nerkissat strö, bajs och hö från kaninen som jag har inte riktigt fått igång ett bra komposteringssystem åt ännu. Jag skulle vilja undersöka om det går att använda fermentering för att omvandla både dessa sorts avfall till jordförbättring, men har inte riktigt kommit dit ännu. Det vill säga, jag har gjort vissa experiment med detta, men inte på ett tillräckligt organiserat sätt för att kunna rapportera något resultat. Jag läste nyligen att även bajs från husdjur som är vegetarianer (såsom kaninbajs) bör komposteras i en temperatur över 50 grader för att vara säker på att eventuella parasiter och bakterier dör (Ref [1]). Så nu blir jag lite osäker om det är ens en bra idé att försöka fermentera dessa pluttar.

Läs om dessa experiment med fermentering av trädgårdsavfall, hästgödsel och jord

Hur vi gör med matresterna

Matresterna fermenterar vi med bokashi. Bokashin är fantastisk. Jag får bättre tomatskördar och flera blommor generellt nu när jag använder bokashivätskan som gödselmedel. Och jorden som blir av bokashi är även den bra för tomater. Man behöver två hinkar med lock och en liten komposthink för att samla dagens rester i. Vi investerade i hinkar med kran som är designade för ändamålet – det gör att man även kan ta vara på vätskan som ska dräneras bort. Man behöver även köpa bokashiströ eller bokashispray för att sätta igång fermenteringsprocessen.

Bokashi hos oss räcker till att förbättra bäddarna i växthuset under vintern samt till delar av tomathinkarna. Hittills har vi använt överbliven jord från tomathinkarna till att fylla på nya bäddar på lotten eller i trädgården, eftersom vi inte har haft en bra plats att förvara jorden. Nytt för i år (höst 2021) har vi byggt en jordfabrik i två delar där vi kan

• lagra gammal jord till dess att vi behöver den för att blanda med bokashi.
• lagra färdig bokashijord tills vi behöver den för krukor och hinkar på våren.

Den nya jordfabriken är nyckeln till att (förhoppningsvis) kunna lyckas med målet att inte köpa planteringsjord under 2022.

Fermentering binder även kol. Detta gör att fermenteringsprocessen avger färre växthusgaser än vanlig kompostering. Och avger definitivt färre växthusgaser än torrlagd torv. Ett klimatsmart sätt att producera jord!

Läs mer om hur vi gör med bokashi fermentering.

Djupsängar

Ursprungsjorden på vårt kolonilottsområde är hemsk. Gammal sjöbotten tror jag, som också har varit hästhage tidigare. Jag är inte ens säker på att det är matjord. Man brukar kunna testa lerjord genom att rulla den mellan fingrarna för att se hur tunn rullen blir innan den bryts upp. Den här jorden går inte att rulla utan finns bara i stora hårda klumpar. Men lera är det.

Det som har funkat bra är att göra djupsängar, nästan enligt beskrivningen i Stefan Sundströms ”Stefans Lilla Gröna”. Det vi gör är att gräva bort ett spaddjup, stoppa ner alla kvistar, halm och sådant vi kan komma på, och sedan fylla på med välbrunnen stallgödsel blandad med jorden som vi grävde bort. Jag har för mig att man egentligen ska ha färsk stallgödsel ovanpå kvistarna, och sedan lägga jorden man grävde bort på toppen igen. Det förutsätter dock att det man gräver bort kan räknas som jord…och att man har tillgång till färsk stallgödsel.

När man känner en som har…

Som odlingsnörd med liten trädgård blir jag sällan så upprymd som när jag lyckas få tag på organiskt material från annat håll. Kolonivännerna kan vittna om min glädje när vi får leverans av hästgödsel. Och min man har blivit van med att köra hem dödved och löv. När vi besökte svärföräldrarna i Eskilstuna en solig hösthelg, hade jag den briljanta idén att jag kunde samla ihop några löv därifrån. När man ändå skulle åka dit och tillbaka.

Det är ett hett tips egentligen – inte alla kan vara trädgårdsnördar, odlingsintresserade eller ens orka ta hand om allt material som deras trädgård bjuder på. Då är det ju bra att kunna omdisponera materialet till en trädgård där det kommer till god användning. Så håll koll på omgivningarna och tänk kreativt!

Kör över löven…

Svärföräldrarna bor i kanten av en skog och får mycket höstlöv. Just då hade de mest eklöv så jag krattade upp löven i limpor och körde över med gräsklipparen. Jag förfinade tekniken under resans gång – löven blev bättre finfördelade om jag körde över några gånger utan uppsamlaren först. Jag körde slut på gräsklipparens batteri två gånger och fick kratta upp de sista limporna för hand, men det blev 3 stora säckar med upphackade löv blandade med lite gräsklipp. Lycka!

Vad blir det av löven?

Så nu står 3 vackra säckar med löv i experimentverkstaden hemma (kallas annars för garageuppfart). Och nej, jag har inte riktigt plats för en tillräckligt stor lövkompost. I skrivande stund använder jag säckarna så här:

• En säck ska jag fermentera i garaget under ett par veckor, blanda med gammal jord och sedan blanda med färdig bokashijord i den nya jordfabriken
• En säck ska jag lägga direkt på en odlingsbädd på lotten (som fortfarande är hemsk lera). Jag kommer dessutom täcka ytterligare med halm så att inte löven blåser bort.
• Och den tredje säcken ska få stå bakom växthuset i skuggan i något år där löven ska förhoppningsvis bli komposterad som i en traditionell lövkompost. Om inte det går riktigt bra med fermenteringen i punkt 1). I så fall åker säck nummer tre in i jordfabriken också.

Vedaska som jordförbättring

Jag har tidigare använt en del benmjöl till växter som man vill ska blomma eller sätta frukt. Men benmjöl är också en produkt som är godkänd för ekologisk odling fast inte är ekologisk. Och då väcker det frågan igen om hur djuren har haft det. Till viss del borde jag kunna tillsätta små mängder vedaska för att ersätta bemmjölet – vedaska ska vara rik i både kalium och fosfor. Dock är det viktigt att ha koll på vad som har bränts för att producera asken. Alltså bara använda aska från ren trä. Och även då använda vedaskan sparsamt – bland annat kan trädens rötter ha dragit upp tungmetaller från jorden som blir då kvar i veden. Goda råd om detta finns i Ref [1]

Guldvatten och nässelvatten

Tidigare har jag använt kogödsel på säck (torvprodukt som är nu förbjudit hos mig enligt mitt mål för 2022) för att ge de fleråriga plantering i hemma trädgården en liten kick. Eller missat att gödsla där alls. Ekvationen i dessa områden from nu blir istället: mull från löv och perennklipp mm + flytande växtnäring.

Bokashi-vätskan räcker dock inte riktigt till för våra odlingsbehov under odlingssäsongen. Den innehåller dessutom (har jag förstått) inget kväve. Och så ska man helst gödsla hela trädgården åtminstone en gång på våren, samt upprepade stödgödsling av de ettåriga växterna i krukor/hinkar och på lotten.

Lyckligtvis finns det fyra tvåbenta familjemedlemmar varav inga äter mediciner. Återstår bara att övertala alla att kissa i guldvattenkannan. Och att sedan vara systematisk i hur jag sprider den utspäda guldvatten i köksträdgården. Däremot kommer jag vara lite försiktigare när det gäller att gödsla med guldvatten i skogsträdgården.

Läs Ska man gödsla med urin i en skogsträdgård?

Dessutom har jag även möjlighet att plocka nässlor. Man fyller en hink med nässlor, tillsätter vatten och lock och sedan låt stå några veckor. Den resulterande illaluktande vätska kan du sedan spä ut med vatten och använda som gödsel. Se bara till att nässlorna du använder har inte börjat gå i frö.

Långsiktig jordförbättring i krukorna med biokol

Jag tänker att, om vi lyckas få till ett bra kretslopp med jorden i krukorna och bokashi, då skulle jag kunna satsa mer på att tillsätta biokol i krukorna. Biokol är relativ dyr i inköp, men den bryts inte ner på samma sätt som torvprodukter vilket resulterar i en långsiktig och varaktig jordförbättring. Biokol blandade i krukjorden borde göra att jorden blir bättre på att hålla fukten.

Var är komposten?

Du kanske har märkt att jag skriver väldigt lite om vanlig kompostering. Fermentering med EM (effektiva mikroorganismer) och/eller bokashi lär bli mer klimatsmart än vanlig kompostering eftersom den binder kolet i jorden. Och det är bra. Fast det är inte därför jag inte har en kompost. Jag tycker det är helt klart bättre för miljön att kompostera än att köpa och transportera jordprodukter. Mitt problem är framförallt att jag har inte tillräckligt av rätt sorts material. Och jag har inte utrymme för en kompost med flera fack.

Som jag har redan skrivit får jag en del material från kaninen (hö, bajs och nerkissat strö) som jag just nu har inget bra sätt att använda. Men detta material innehåller alldeles för mycket kolrikt material – jag skulle behöva bra mycket mer kväverikt material för att kunna få till en fungerande kompostprocess. Att kompostera är ett bra sätt att uppnå en klimatsmart trädgård, tycker jag.

Kan vi skapa klimatsmart jord även i trädgårdsbranschen?

Och så kan jag inte, med gott samvete, skriva ett inlägg om klimatpåverkan av utvinning, transport och användandet av jord-, jordförbättringsprodukter och torv i våra trädgårdar utan att reflektera över vilken påverkan jag har i mitt arbete som trädgårdsarkitekt. Detta tror jag blir extra tydligt om trädgårdsarkitekten verkligen är med hela vägen tills sista planta är planterat. Som jag då ofta är. Och när trädgården är ganska stor. Och när det ska anläggas relativt fort.

Även om man utgår från befintlig jordmån vill man ändå se till att växterna ha den bästa möjliga start i livet på nya växtplatsen. Vilket innebär nästan alltid en hel del jordförbättring. Och ibland skapas upphöjda bäddar som behöver ny jord.

Växtrika trädgårdar är bra, men kan vi göra bättre?

De trädgårdar som jag har haft äran att medverka i är om ingenting växtrika, vilket jag är otroligt glad för. Ibland kan man tänka att den långsiktiga klimatnyttan och nyttan för biodiversitet som resulterar från att plantera en mångfald av växter eventuellt kan vara större än den kortsiktiga klimatpåverkan av maskiner och transport. Särskilt om man kan slänga in en äng här och var. Den beräkningen har jag inte gjort – det är snarare en förhoppning än en kalkyl än så länge.

Men om man tänker sig att eventuell torv som har följt med i jord och/eller jordförbättringen ligger där och pyser ut växthusgaser under flera år framöver, så kan det inte vara bra. Och att torven dessutom pyser ut mer växthusgaser än om den hade legat kvar i sin utdikade torvtäckt.

Kan vi göra bättre?

En trädgård behöver tid

Skulle vi förlora så värst mycket om det fick ta lite tid?

Om vi planterade bara i den takten som materialet, nedbrytarna och mikroorganismerna kunde skapa oss ny jord och jordförbättring. På plats. Med några nya strategier för att påskynda processen skulle vi kunna komma ganska långt, tror jag – mycket beroende på vad utgångsläget är.

Tips 1: Så ängen först

En strategi för att skapa organiskt material är att så ängen först. När du slå den på sensommaren får du mycket organiskt material. Ett klimatsmart sätt att bilda ny jord genom kompostering (eller fermentering)

Tips 2: Plantera växter som tillför näring

En annan strategi för att förbättra jorden är att plantera (eller så) växter som själva tillför näring till jorden. Antigen genom att fixera kväve från luften och göra den tillgänglig till andra växter, eller genom att dra upp näring från djupt i jorden med sina djupa rötter och stor bladmassa. Dessa växter kan vara tillfälliga inslag i trädgården, så kallade gröngödsling, eller fleråriga växter som är permanenta inslag i trädgården. Några exempel på fleråriga växter som fixera kväve: rosenginst (Cytisus purpureus, bilden), rosenvial (Lathyrus latifolius), koreansk silverbuske (Elaeagnus umbellata). Det behövs dock ganska ingående kalkyl för att räkna ut hur många sådana växter du behöver för att täcka en planterings behov. I min lilla skogsträdgård finns några kvävefixerande växter, men de är mest där för provodlings skull. För mig är det bättre att prioritera utrymme för växter som producerar mat och tillför näring på ett annat sätt.

Ingen enkel fråga

Jag är dock välmedveten om att det finns trädgårdar med i stort sett ingen naturlig jordmån eller ens resurser för att skapa ny jord. Det är ingen enkel fråga. Men jag tror att jag som trädgårdsarkitekt kan göra bättre än idag.

Det går ju att designa jorden som en del i att utforma en trädgård.

Jordarkitekt och trädgårdsarkitekt

Det är minst lika viktigt att designa en bra matjord som att designa trädgårdens utseende. I alla fall om du vill ha en välmående trädgård. Och minska klimatpåverkan från trädgårdens anläggning. Under 2021 har jag jobbat bland annat med en kund där vi tillsammans och med hjälp av deras stort engagemang och intresse har designat jorden utifrån framförallt material som fanns på tomten och i närområdet.

Läs Skapa egen jord – ett exempel

Men jag inser att jag behöver vara tydligare i min kommunikation och när jag diskuterar med mina kunder. Vi behöver prata mer om den underjordiska biologiska mångfalden. Och om vilken påverkan det har att utvinna och transportera jord och jordförbättringsmaterial. Detta med jord är annars ett område som sker nästan som en parentes under anläggning.

Ska klura på det här under vintern…

Referenser

[1] ’Gödsel. Om trädgårdens näringsliv’ av Tina Råman, Ewa-Marie Rundquist och Justine Lagache