apr 19, 2024 | Jord och vatten | 2 Kommentarer

Kvävefixerande växter i skogsträdgården

Om kvävefixerande växter och hur de kan hjälpa med att minska arbetet och öka motståndskraften i skogsträdgården.

Beräknad läsningstid: 18 minuter

Varför behöver växter kväve?

Kväve hjälper växter att bygga upp proteiner, bilda klorofyll och ta upp andra näringsämnen. En skogsträdgård där växterna får det kväve de behöver är frodig och grön med bra tillväxt. En växt som har fått för lite kväve har blekare, gulare blad och växer inte så bra. Stora bestånd av kirskål och/eller nässlor är ett tecken att det finns mycket kväve i marken – det är därför det ofta växer nässlor intill en kompost.

Havtorn är en kvävefixerande växt
Havtorn är en kvävefixerande växt

För mycket kväve är inte bra

Dock kan för mycket kväve göra växter mer mottaglig för vissa sjukdomar som t.ex. fruktträdskräfta och mjöldagg (Ref [2]). Och kvävegödsling för sent på säsongen kan göra att växter invintrar dåligt. Dessutom är kväveförlust ett problem inte bara vid användning av konstgödsel utan även med ekologiska odlingsmetoder. 

Lägg till detta det faktum att för mycket kväve (och för mycket näring överhuvudtaget) missgynnar de oerhört viktiga mykorrhizasvamparna. Mykorrhizasvampar skyddar växter mot sjukdomar och torka så dem vill man verkligen inte missgynna!

Slutsatsen är att det nog är bra att vara återhållsam när det gäller att gödsla våra planteringar. Martin Crawford i Ref 3 ger flera siffror och argument för att inte gödsla för mycket.

Balans

En skogsträdgård skiljer sig från en prydnadsplantering (av fleråriga växter) i ett viktigt avseende och det är att vi skördar frukt, bär, nötter, blad mm från våra skogsträdgårdar. Så för att få bra skörd kan det ändå vara bra med en del gödsling. Det är här kvävefixerande växter kan hjälpa – naturen har sitt eget sätt att se till att gödslingen blir återhållsam!

Rosenginst är inte ätlig men är en bra insektsväxt.
Rosenginst är inte ätlig men är en bra insektsväxt.

Vad är en kvävefixerande växt

En kvävefixerande växt är en värdväxt som lever i symbios med specifika kvävefixerande bakterier. Dessa symbiotiska kvävefixerande bakterier hjälper växten att ta upp kväve från luften.

Det finns även frilevande kvävefixerande bakterier som i stort sett alltid finns i marken men dessa är inte lika effektiva som symbiotiska bakterier.

Den kvävefixerande processen

För att den kvävefixerande processen ska fungerar bra behöver växten mycket sol, god tillgång till vatten, kalium och fosfor. Utöver allt detta gillar även kvävefixerare en god jordstruktur, hög mullhalt, många och starka värdväxter och/eller mycket rotexudat*.

Om det redan finns mycket kväve i jorden är det inte värt ansträngningen för den kvävefixerande växten att mata sina bakterier, så då blir det inte lika mycket kväve fixerat. Dessutom, när det finns mycket kväve i jorden, eller mycket lättlösliga näringsämnen generellt, missgynnar det mykorrhizasvamparna. Så även transportnätverket lider av mycket kväve i jorden. Detta betyder att naturen själv klarar av att balansera kvävegödslingen!

De kvävefixerande bakterier lever oftast i små knölar som sitter på växtens rötter.

*Levande rötter avger rotexudat som i sin tur är viktigt för att mata mikroorganismer och skapa stabilt organiskt material. Det stabila organiska materialet består framförallt av döda mikroorganismer. (Källa Länsstyrelsen Södermanlands län)

Boka en rådgivning

Vill du skapa din trädgård själv men har fastnat med någon del? Vet inte var du ska börja? Eller behöver hjälp med design av din trädgård?

Då kan vi börja med en rådgivning.

Hur kan andra växter ta del av kvävet som fixeras?

Hur kommer det nya kvävet från kvävefixerande växter till andra växter i skogsträdgården? Största delen av detta kväve kommer andra växter tillgodo genom döda växtdelar – som höstlöv, men även rötter och kvistar. Det mesta av detta kommer andra växter tillgodo först efter att nedbrytande svampar och bakterier har brutit ner de döda växtdelar.  

Andra sätt som en kvävefixerande växt kan distribuera kväve till andra växter är genom att utsöndra det från rötterna. Här spelar mykorrhiza en stor roll, som är ytterligare en symbios. Den här gången är symbiosen mellan svampar och växten – mykorrhizasvamparna får kolhydrater från växten och i sin tur transporterar svamphyferna näring mellan olika växter (bland annat, borde jag säga, mykorrhizasvampar gör mer nytta än så)

Skogsträdgårdstänket kring näring

Hela filosofin kring skogsträdgårdsodling utgår från att försöka härma det sätt en skog har för att ta hand om sig själv men att odla mat och andra nyttoväxter – att odla som skogen. En naturskog behöver ingen som gödslar eller förbättrar jorden. Dock är det inte heller någon som skördar mycket i en naturskog så det krävs ändå en del planering för att försöka ersätta den näring som vi tar bort när vi skördar. Dessutom har en nötbaserad skogsträdgård ungefär dubbelt så stort kvävebehov jämfört med en frukt- och bärbaserad skogsträdgård (Ref [4])

I våra breddgrader är det viktigt att ta tillvara solljuset för att få en produktiv skogsträdgård. Därför är det snarare ett skogsbryn eller skogsglänta som vi härmar när vi skapar en skogsträdgård. Eftersom kvävefixerande växter kräver mycket solljus är det extra viktigt att tänka på detta när du planerar din skogsträdgård.

Eftersom vi försöker odla som skogen är det ändå viktigt att tänka i termer av kretslopp och att använda växter som på olika sätt tillför näring till jorden i skogsträdgården. Det är här som kvävefixerande växter kommer in i bilden.

Läs även inlägget om Skogsträdgård – ditt ätbara mångsfaldsparadis

Hur räknar man ut vad som behövs

I Ref [1] Del 3 har Philip Weiss hittat en källa där man beräknar att du behöver 1100 kvävefixerande träd eller buskar per hektar. Grovt uträknat till min lilla skogsträdgård på ca 100 kvm skulle detta betyda att jag behöver 11 kvävefixerande buskar/träd. Jag har 4 stycken (5 om man även räknar en lite rosenginst). Med 11 kvävefixerande buskar skulle det inte finnas mycket plats kvar för andra buskar och träd.

Sedan är det också viktigt att påpeka att mängden kväve de olika kvävefixerande växter tillför till marken inte bara beror på de olika faktorer som påverkar själva den kvävefixerande processen. Andra faktorer som påverkar är till exempel hur fort blad, kvistar mm från kvävefixerande växter bryts ner och hur mycket näringsämnen som redan finns i marken. Nedbrytningen går också långsammare i Sverige jämfört med i fuktigare och varmare klimat. Med andra ord – det är väldigt svårt att veta.

Använd kvävefixerande växter när du staplar funktioner

Jag måste erkänna att mitt förhållningssätt till kvävefixerande växter i egen trädgård inte är särskilt vetenskapligt. Min skogsträdgård är mest en experimentverkstad för att provodla och provsmaka olika skogsträdgårdsväxter i ett väldigt begränsat utrymme.

Men nog kan man få i flera kvävefixerande buskar om man börjar applicera permakulturprinciper, även med begränsat utrymme (Läs inlägget Permaktultur – vad är det för att lära dig mer om permakulturprincipen ”integrera hellre än segregera”). Det är nämligen så att kvävefixerande växter oftast erbjuder flera funktioner till skogsträdgården. Till exempel havtorn (Hippophae rhamnoides), förutom att vara kvävefixerande, producerar näringsrika bär och är vind- och salttålig. Om du behöver lähäck, skärmträd, skydd från vilt eller bara flera bärbuskar kan du kanske överväga att använda någon av de kvävefixerande växter som även har någon av dessa funktioner.

Kvävefixerande växter som jag odlar

Nu kommer en lista av kvävefixerande växter som jag odlar på ett eller annat sätt. Beskrivningen fokuserar dock mest på hur det är att odla växterna hellre än specifikt om deras kvävefixerande förmågan

Havtorn (Hippophae rhamnoides)

Jag är inte helt säkert att jag rekommenderar havtorn i en vanlig villaträdgård. Jag har sorterna ’Romeo’ och ’Julia’ och hos mig skjuter de ganska många rotskott. Dock har mina delvis blivit utskuggade av ett växthus (på granntomten) och jag misstänker att detta kan vara en bidragande orsak till ökad produktion av rotskott. Jag är väldigt intresserad av att höra vad du har för erfarenhet av havtorn i full sol när det gäller rotskott! Skriv gärna i kommentarer i så fall.

Sedan är det ju viktigt att nämna att en kvävefixerande växt som inte står i full sol inte kommer fixera lika mycket kväve, eftersom sol är ett av kraven för kvävefixerande växter.

Havtorn – bild från september
Havtorn – bild från september

Läs mer om Havtorn

Koreansk silverbuske (Elaeagnus umbellata)

Koreansk silverbuske heter ”Autumn Olive” på engelska och med god anledning – bären mognar väldigt sent på säsongen. Jag brukar skörda i november. Förutom bären och den kvävefixerande förmågan är koreansk silverbuske även populär hos pollinerare.

För att överhuvudtaget få plats med dessa buskar (man behöver två olika individer för pollinering) i min lilla trädgård har jag stammat upp buskarna och skapat en vinglig portal. Portalen är vinglig eftersom buskarna får så mycket frukt att de blir väldigt tunga. De buskar jag har är rena arter – jag skulle gärna ha lite mer plats för att odla dem i sin rätta buskform och för att prova några av de nyare sorter som nu finns.

Bären på koreansk silverbuske mognar väldigt sent
Bären på koreansk silverbuske mognar väldigt sent

Vi är inte så förtjusta i kärnorna men brukar göra en kräm av bären som är väldigt god.

Bisonbuske (Shepherdia argentea)

Problemet med bisonbuske är att man behöver en han- och en honplanta för att få frukt och att det dessutom verkar vara svårt att få veta kön på plantor när man köper dem. Jag har tre plantor som först fick ett hårt liv hemma i trädgården för att sedan åker ner till lotten. Vad jag vet har de inte ens blommat ännu, så mer än så kan jag inte rapportera. De liknar koreansk silverbuske i utseende. De är vindtåliga och taggiga – så skulle fungera som lähäck eller som skydd från vilt. Jag undrar hur många plantor man skulle behöva för att vara säker på att få frukt?

Bisonbuske är en kvävefixerande växt. Dock är det lite av en lotteri om man får bär eller inte.
Bisonbuske

Rosenginst (Cytisus purpureus)

Rosenginst är ju inte ätbar, men den tar inte heller så mycket plats och är populär bland insekter. Den skulle kunna fungera vid roten (?) av en annan buske eller träd där den får mycket sol.

Rosenginst
Rosenginst

Vitklöver (Trifolium repens)

Vitklöver kan även fixera kväve i halvskugga (Ref [2]). Det är välkänt att den är en bra nektarväxt. Men även blommor och blad ska vara ätbara. Dessa har jag inte smakat ännu – känns som bladen kan vara lite pilliga att äta. Men å andra sidan kan vitklöver bli ganska entusiastisk när den kommer igång så det kanske inte är så svårt att plocka av bladen när man ändå måste hålla den i schack. 

Jag har planer på att prova vitklöver lite försiktigt i två av mina bäddar på kolonilotten – en där jag redan har en del väletablerade ätbara perenner och buskar. Och en annan där jag testar att förbättra en ny bädd (med gräsligt hård lera) med hjälp av olika gröngödslingsväxter.

Vitklöver är kvävefixerande och ätlig. Vågar jag släppa in den i en flerårig bädd?
Vitklöver är kvävefixerande och ätlig. Vågar jag släppa in den i en flerårig bädd?

Ärtvicker (Vicia pisiformis)

Ärtvicker är rödlistad, så man får inte plocka den i naturen. Däremot kan man få tag på den på plantskolor som är specialiserade på skogsträdgårdsväxter. Jag testar ärtvicker just nu i en bädd på kolonilotten. Än så länge tycker jag att den är ganska svårflörtad. Men vi får se…

Ärtvicker har ätliga skott, baljor och frön och förutom att vara kvävefixerande är den även en bra insektsväxt.

Ärtvicker
Ärtvicker

Käringtand (Lotus corniculatus)

Käringtand är en kvävefixerande insektsväxt, men inte ätbar så vitt jag vet. Just nu finns den hos mig i samma bädd som vitklöver på lotten som jordförbättring, samt i gruset mellan stegstenarna vid dammen i egenskap av inhemsk blomma.

Gul sötväppling (Melilotus officinalis)

Gul sötväppling är en tvåårig kvävefixerande ört – även den en bra insektsväxt. Den har en djup pålrot och kan växa även i hård lera, som den även hjälper att luckra. Därför har jag den på några olika platser på lotten där jag jobbar med att förbättra jorden. Blasten är tydligen ätlig, men verkar innehålla så pass mycket oxalsyra och andra ämnen som hämmar näringsupptaget att det inte är värt att äta den (Min tolkning av Ref [2])

Gul sötväppling – en tvåårig kvävefixerande växt
Gul sötväppling – en tvåårig kvävefixerande växt

Andra kvävefixerande växter som passar i skogsträdgården

Några kvävefixerande växter som jag inte odlar, men tycker är värda att nämna.

Klibbal (Alnus glutinosa

Klibbal blir för stor för min trädgård, men i större sammanhang kan den fungera som amträd eller skärmträd. Ett amträd är ett träd (eller buske) som man planterar i närheten av ett annat träd som behöver skydd när den är ung. Amträden skyddar det unga trädet och tas sedan bort när trädet inte längre behöver skyddet. 

Ett skärmträd är istället ett träd där kronan förhindrar värmestrålning och därmed hjälper till att skydda mer känsliga, lägre träd och buskar från frost. Klibbal lämpar sig som skärmträd eftersom den är lätt att stamma upp.

Det växer en klibbal på en strand i närheten. Inte riktigt skogsträdgårdssammanhang, men väldigt vacker.
Det växer en klibbal på en strand i närheten. Inte riktigt skogsträdgårdssammanhang, men väldigt vacker.

Läs mer om värmestrålning i inlägget: Hur skapar man ett mikroklimat?

Sibirisk ärtbuske eller häckkaragan (Caragana arborescens

Det finns lite olika åsikter huruvida sibirisk ärtbuske ger ätbara baljor/ärter eller inte. Skogsträdgårdsboken (Ref [2]) landar dock i slutsatsen att fröna och baljor inte är ätliga.

Däremot är sibirisk ärtbuske en vindtålig, kvävefixerande insektsväxt. 

Den har dock en tendens till mjöldagg som gör att den inte verkar planteras så mycket nuförtiden. Någonstans har jag läst att det är mest klippta häckar av sibirisk ärtbuske som får mjöldagg och att problemet inte uppstår (eller i alla fall mindre) på friväxande plantor. Detta är ingenting jag kan uttala mig om annat än att jag gjorde en observation hos en kund förra säsongen. Vi klippte ner en gammal berså av sibirisk ärtbuske som en del i en renovering. Sedan kördes den över med gräsklippare ett par gånger av misstag under säsongen innan någon kunde sätta stopp för detta. Samtliga plantor som hade blivit så brutalt behandlade fick mjöldagg medan en större planta i en närliggande häck (som inte alls blev klippt) var frisk. Detta fick mig att tänka på det jag hade läst, men bevisar så klart ingenting. Vi får se hur bersån mår kommande säsong.

Knölvial (Lathyrus tuberosus) – fridlyst

Knölvial är jag väldigt nyfiken på – det är en kvävefixerande insekts- och klängväxt som producerar ätliga knölar. Dock är det inte helt enkelt med skogsträdgårdsväxter med ätliga rotknölar – man behöver plantera dem i ett sammanhang där man hittar knölarna sedan. Därför tenderar jag att plantera sådana växter i enskilda bäddar på kolonilotten och inte i själva skogsträdgårdsbäddar.

Missa inga blogginlägg!

Nicky English Trädgardsarkitekt

Hej!

Jag som skriver bloggen heter Nicky och är trädgårdsarkitekt. Jag är även utbildad i permakulturdesign och skogsträdgårdsodling. Vad roligt att du hittade hit!

På bloggen skriver jag om biologisk mångfald, ätbara perenner och skogsträdgårdar, jord och vatten och trädgårdsfilosofi.

Jag erbjuder rådgivning och mentorskap för dig som vill skapa trädgården själv men behöver stöd. Och jag erbjuder även trädgårdsdesigntjänster.

Prenumerera gärna på nyhetsbrevet! Det kommer en gång i månad med tips, inspiration, experiment och filosoferande om att skapa ett ätbart mångfaldsparadis. 

Välkommen!

Varma hälsningar
Nicky English.

Referenser

[1] Skogsträdgårdsbloggen ingående artiklar om kvävefixering från 2014: 

[2] ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg, 2018

[3] “Thoughts on soil fertility” av Martin Crawford, blogginlägg 2024-01-28

[4] Rapport “Begränsningar och möjligheter för skogsträdgårdsodling I svenskt klimat” av Rebecka Törnqvist

Dela till dina vänner…

2 Kommentarer

  1. Ann-Sofie Johansson

    Var tvungen att ta bort havtornen p g a rotskott. De växte på två olika platser. Den ena i princip i full sol. Dessutom tog fåglarna gärna bären men det var ok eftersom de var så extremt svårplockade. Tyckte dessutom den tog för stor plats i min lilla skogsträdgård.

    Den sibiriska ärtbusken som lever i skuggan av av fruktträd och bärbuskar har inte haft mjöldagg men har generellt inte problem med det då vindarna viner på den skånska slätten.

    Svara
    • Nicky English

      Hej Ann-Sofie,
      Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Klurigt med havtorn. Jag skulle nog inte heller plantera dem igen i min lilla trädgård om jag skulle börja om.
      Varma hälsningar
      Nicky

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Grubby Gardens Logo

Prenumerera

Få info om nya blogglinlägg varje månad.

Få info om nya blogglinlägg varje månad.

Tack för din prenumeration! Håll utkik i din brevlåda för en e-post från nicky@grubbygardens.se.