Namnet ”blomstrande gobeläng” eller ”gobelänggräsmatta” (engelska: Tapestry Lawn) kan lätt få en att tänka att konceptet har medeltida anor. Så är det inte, utan medeltida trädgårdsskapare tog snarare bitar av örtrika gräsmarker in i trädgården – och där ingick gräsarter. En blomstrande gobeläng innehåller nämligen inget gräs! Det var istället en brittisk biolog (hortikultur), Dr. Lionel Smith, som uppfann konceptet tapestry lawn under 2010-talet.

Beräknad läsningstid: 11 minuter

Hur ska vi översätta ”tapestry lawn”?

Roten till problemet med att hitta en bra svensk översättning till Tapestry Lawn är att svenskens ord för ”lawn” är ”gräsmatta”. Och poängen med en tapestry lawn är att den inte innehåller gräs. Därför (tycker jag) blir det förvirrande att översätta uttrycket till gobelänggräsmatta eller örtgräsmatta. 

”Blomstrande gobeläng” är översättningen som jag tycker passa bäst men inte heller den är helt perfekt. En del av skötseln av en gobeläng är nämligen att man klipper den då och då under säsongen vilket kan medföra att en del blommor brutalt klipps bort. Men hur kan detta vara bra för den biologiska mångfalden, och varför kan du inte bara ha låga växter som du inte behöver klippa? Följ med i inlägget så försöker jag förklara.

Vad är en blomstrande gobeläng?

En blomstrande gobeläng består av en kombination av olika perenner som tillsammans formar en örtmatta på en yta där man vill ersätta eller undvika en gräsmatta. En gobeläng tål inte fotboll eller hård fottrafik så den lämpar sig bäst på ytor som du inte använder så mycket. Eller så kan man lägga stegstenar där man vill gå mycket.

Bra egenskaper för en lyckad blomstrande gobeläng

Lionel Smith har bland annat visat i sin forskning att en gobeläng utvecklas och bildar en tät matta på bästa sätt om:

• Den består av minst tolv olika arter
• Den består av fleråriga, örtartade växter med en tillväxtpunkt strax ovan eller strax under jordytan
• Perennerna kan återhämta sig snabbt efter klippning – och kanske även anpassa hur de växer som svar på upprepade klippningar.
• Jorden är relativt näringsfattig och innehåller helst inte mängder med fröer från andra arter än de du vill ha i gobelängen.
• Du klipper den 3-5* gånger per år med en klipphöjd av 4cm, och ta bort klippresterna.

*att klippa 3-5 gånger per år är en siffra från odling i Storbritannien och även där kan antal klippningar varierar beroende på vädret och syftet med gobelängen.

Varför klipper en blomstrande gobeläng?

Man klipper en blomstrande gobeläng framförallt för att behålla en tät matta med en stor mångfald av växter. 

Klippning innebär stress för både de låga och högre växterna. De högre växter blir stressade för att de har gått miste om en stor del av bladverket, knoppar och stam. Medan de lägre växter plötsligt får en större exponering till solljuset. Så klippning är ingenting man gör slentrianmässigt bara för att efterlikna en kortklippt gräsmatta. Å andra sidan kan skuggning innebära stress för växter också, så det gäller att hitta en balans som passar växterna du har valt och förhållanden som finns på platsen. 

Forskning (Ref [3]) har däremot visat att konkurrens om ljus, i kombination med ökad näring, i naturliga växtsamhällen är en viktig faktor i minskning av mångfald, och vi vill ju behålla en stor mångfald av växter i våra gobelänger.

Varför inte hålla sig till bara krypande arter?

Lionel Smith rekommenderar att vi använder en större andel växter som har ett krypande växtsätt och små blad, eftersom dessa bidrar till marktäckningen som behövs för att skapa en tät matta. Hade man bara lågväxande arter med krypande växtsätt skulle vi ju slippa klippa. Men då tror jag att det skulle vara svårare att få ihop 12 olika arter av lämpliga växter till din gobeläng. 

Eftersom blomstrande gobelängkonceptet är relativ ny finns det inget långsiktigt bevis, men teorin är att en gobeläng med en stor mångfald av arter är mer robust. Detta baseras på den så kallade mångfald-stabilitetshypotesen som antyder att ju fler arter som finns i ett naturligt växtsamhälle, desto mer robust brukar den vara.

Siffran minst 12 olika arter är det som Lionel Smith har kommit fram till för att det ska finnas tillräcklig konkurrens för att fylla alla möjliga ekologiska nischer för att ge en tät matta som tål olika påfrestningar och ändringar.

Blomstrande gobelänger och biologisk mångfald

En studie som nämns i Ref [1] tyder på att en blomstrande gobeläng som klipps 3-5 gånger per år och som innehåller minst 50% inhemska växter kommer gynna ryggradslösa djur generellt. Dessutom visade en annan studie att blomstrande gobelänger både fick flera besök och besök från flera arter av pollinerande insekter. I denna studie jämförde forskarna gobelängen med gräsmattor som innehöll enbart gräs och ängsliknande gräsmattor som innehöll gräs samt nio olika perenner.

Tänk på bladverket

En direkt konsekvens av att man klipper gobelängen då och då är att en del av blomning kan även klippas bort (Man måste verkligen stålsätta sig för att göra detta). Därför är det bra att även planerar in växter med avvikande bladverk såsom gul, mörk eller brokiga blad. På så sätt får du verkligen en gobelängkänsla med skiftande bladfärger i din örtmatta.

I mina experiment med blomstrande gobeläng har jag varit mer mån om att välja inhemska växter än att tänka på bladverket. Nu planerar jag att introducera lite mer variation.

Några lämpliga växter

I Ref [1] lägger Lionel Smith ganska stor vikt vid att åtminstone vissa växter i gobelängen är vintergröna. Detta är ju lite svårare att åstadkomma i svenska förhållanden, och jag misstänker att det kan variera mycket i vårt avlånga land. Därför har jag inte tagit med det som faktor i listorna nedan.

Växtlista från en blomstrande gobeläng i projektet ”Towards sustainable lawns”, SLU

Alla växter på den här listan är inhemska.

• Achillea millefolium, rölleka 
• Antennaria dioica, kattfot 

• Armeria maritima, trift 
• Bellis perennis, tusensköna 
• Campanula rotundifolia, liten blåklocka 
• Dianthus deltoides, backnejlika 

• Filipendula vulgaris, brudbröd 
• Fragaria vesca, smultron 
• Galium verum, gulmåra 

• Helianthemum nummularium, solvända 
• Leontodon hispidus, sommarfibbla 
• Leucanthemum vulgare, prästkrage 
• Lychnis alpina, fjällnejlika 
• Pilosella aurantiaca, rödfibbla 
• Pilosella officinarum, gråfibbla 
• Polygala vulgaris, jungfrulin
• Potentilla anserina, gåsört 
• Potentilla erecta, blodrot 

• Potentilla tabernaemontani, småfingerört 
• Prunella vulgaris, brunört 
• Primula veris, gullviva 
• Saxifraga granulata, mandelblomma 
• Sedum telephium, kärleksört 
• Silene uniflora, strandglim 
• Thymus serpyllum, backtimjan 

• Veronica officinalis, ärenpris 

• Veronica spicata, axveronika 
• Viola canina, ängsviol 
• Viola odorata, luktviol 
• Viola tricolor, styvmorsviol

(Tidigare hade jag en länk till detta dokument. Dessvärre verkar inte länken fungera längre)

Ett urval av perennerna från växtlistan i Ref [1]

• Acaena inermis, slät taggpimpinell
  Härdighet B*, sol-halvskugga
• Acaena microphylla, brun taggpimpinell
  Härdighet A, sol-halvskugga. 
• Ajuga reptans, revsuga
  Härdighet A, sol-halvskugga
• Chamaemelum nobile ’Ligulosum’, Romersk kamomill
  Härdighet B*, sol (Sorten ’Ligulosum’ – tidigare ’Flore Pleno’ – rekommenderas här eftersom rena arten blir för hög i en gobeläng om den inte klipps relativt ofta)
• Colchicum autumnale, tidlösa
  Eftersom tidlösa blommar i september-oktober är det tänkt att den blommar (och producerar blad) efter den sista klippning av gobelängen och att bladen har vissnat ner innan första klippning på våren. Jag har ingen erfarenhet av tidlösa, så är lite osäker hur detta skulle fungerar här – enligt information jag har hittat får den blad på våren här som sedan vissnar ner på sommaren. Frågan är om bladen hinner vissna ner innan klippning. Kanske kul att testa!
• Crocus tommasinianus, snökrokus
  Tanken med att använda tidiga smålökar är att deras bladverk har vissnat ner innan det är dags att klippa gobelängen.
• Galanthus nivalis, snödroppe
• Glechoma hederacea, Jordreva
  Härdighet B, sol-halvskugga. Jordreva kan vara väldigt starkväxande. Kanske bäst att satsa på en brokbladig variant i gobelängen – brokbladiga sorter brukar vara mindre dominerande.
• Lysimachia nummularia, penningblad
  Härdighet A, sol-skugga. Fuktig jord.
• Potentilla replans, revfingerört.
  I min erfarenhet är revfingerört ett ganska irriterande ogräs på kolonilotten, men Lionel Smith pratar varmet om den som växt i en gobeläng. Den vill ha fuktighetshållande jord med klarar kompakterad jord (vilket skulle stämma med hur den växer på lotten)

• Ranunculus repens ’Buttered popcorn’, revsmörblomma.
  Ett till ogräs – men det kan vara värt att odla en sort som ’Buttered popcorn’ som är gul brokbladig.
  Härdighet A, sol – skugga
• Trifolium repens, vitklöver (mörk- eller rödbladiga sorter)
  Ännu ett välkänt ogräs. I ett av ”mina” gobelänger har vi fått in oinbjuden vitklöver och jag upplever den som för starkväxande i sammanhanget. Däremot finns det olika röd- eller mörkbladiga sorter som är mindre starkväxande och som skulle kunna fungera bra i en gobeläng.

Vattenbehov av gobeläng vs gräsmatta

En generell reflektion kring en örtmatta kontra en gräsmatta är att etablerade örtmattor (givet ett lämpligt växtval) klarar sig bättre i torka. Detta är en sanning med modifikation då en brun gräsmatta med största sannolikhet kommer återhämta sig när regnet kommer medan perenner som vissnar och blir brun i torka tenderar att dö. 

Å andra sidan kommer en blomstrande gobeläng se fin ut efter att gräsmattan har blivit brun, och förhoppningsvis klarar sig de flesta växter i mångfalden perioder av torkan.

Kommer så småningom…

Mer detaljer om mina egna experiment med blomstrande gobeläng kommer så småningom, när jag har hunnit dra några slutsatser. Trädgårdsexperiment tar ju sin tid.

Det finns andra alternativ till gräsmattan…

Läs gärna om flera alternativ till gräsmattan – det är bara kreativiteten som sätter stopp!

Det finns mycket annat du kan göra för att hjälpa biologisk mångfald – i inlägget biologisk mångfald i din trädgård finns information och förslag samt länkar och referenser för fördjupning i ämnet.

Missa inga blogginlägg!

Hej!

Jag som skriver bloggen heter Nicky och är trädgårdsarkitekt och permakulturdesigner. Vad roligt att du hittade hit!

På bloggen skriver jag om biologisk mångfald, ätbara perenner och skogsträdgårdar, jord och vatten och så lite trädgårdsfilosofi.

Jag erbjuder coachningstjänster för dig som vill skapa trädgården själv men behöver stöd. Och så erbjuder jag även trädgårdsdesigntjänster.

Prenumerera gärna på nyhetsbrevet! Det kommer en gång i månad med tips, inspiration, experiment och filosoferande om att skapa ett ätbart mångfaldsparadis. Du får även en bonus PDF ”6 sätt att undvika blommig spenat och hålig sallad”. 

Få nyhetsbrev

Välkommen!

Varma hälsningar
Nicky English.

Referenser

[1] “Tapestry Lawns. Freed from Grass and Full of Flowers” av Lionel Smith

Det allra mesta information I detta blogginlägg har jag hittat i Ref [1]

[2] ”Örtgräsmattan – Anläggning, skötsel, ekologi och estetik i jämförelse med bruksgräsmattan”av Max Strand, examensarbete SLU.
En mycket bra källa till information om du föredrar svenska.

[3] Hautier, Y., P.A. Niklaus, och A. Hector. Competition for light causes plant biodiversity loss after eutrophication. Science, 2009. 324(5927):pp. 636-638