Om ett oväntat (för mig åtminstone) sätt att odla protein – med proteinrika blad! 

Jag har alltid tagit för givet att det är genom nötter man kan få protein från skogsträdgården. Och sörjt att jag har för lite plats för nötträd. Ända tills vi läste om skogsträdgårdsboken (Ref [1]) i vår studiebokcirkel och jag upptäckte att det snarare är vissa blad som är den bästa källan till protein i en skogsträdgård. Olika nötter är däremot utmärkta källor till kolhydrater och fett.

Det här inlägget markerar början på mitt upptäcktsfärd med proteinrika blad.

Estimated reading time: 8 minuter

Mullbär (Morus sp.)

Enligt Ref [1] har torkade (och malda) blad av mullbär en proteinhalt av 26,2 % vilket är ungefär lika mycket proteininnehåll som i torkade bondbönor. 

Själv har jag redan ett svart mullbär (Morus nigra) som jag drog upp från frö för många år sedan. Den är dock spaljerad så den har begränsade möjligheter att producera stora mängder löv. Därför köpte jag två Mullbär Mulle från E-planta på trädgårdsmässan i år. Dessa är för närvarande bara ett par decimeter höga så det lär väl dröja några år tills jag kan börja hamla dem och torka bladen. Ett exemplar finns numera på min framsida och den andra kommer jag plantera på lotten framåt hösten.

Kinesisk toon (Toona sinensis)

Kinesisk toon är det andra trädet med proteinrika blad. Enligt Ref [1] innehåller de torkade, malda bladen så mycket som 45% protein, eller upp till 10% av färskvikten.

Eftersom kinesisk toon verkar föredra skyddade växtplatser på våra bredgrader och klarar därmed lite skugga (halvskugga) testar jag med att odla den i min skogsträdgård på baksidan. Min planta köpte jag på Svartbäckens Trädgård mellan Uppsala och Enköping. 

Ullungloka/Seombadi (Dystaenia takeshimana)

Stephen Barstow, i en artikel om Ullungloka från 2020 (Ref [2]), citerar en studie från 1977 där de fann att färska blad från ullungloka innehåller ca 18% protein.

Enligt en etnobotanikstudie från 2015 (Ref [3]) har ullungloka tillagats (på ön Ulleung, Sydkorea) genom att antigen fermentera den i sojasås eller genom att blötlägga skotten i vatten och förkoka. Sedan verkar det som om ullungloka också har (eller eventuellt främst) använts som djurfoder.

Jag råkar ha ett par plantor av ullungloka köpta hos Skogsträdgårdens växter på trädgårdsmässan 2024. Än så länge har jag bara smakat enstaka blad i en blandning med andra fleråriga blad (sådana som man tillagar som spenat). 

Jag är nyfiken på hur många blad/skott man skulle behöva äta för att ersätta andra proteinkällor i en måltid. Eller om det skulle gå att torka och mala blad från ullungloka och använda dem på samma sätt som Ref [1] beskriver för bladen från kinesisk toon och mullbär. Och hur många plantor jag skulle behöva då!

Ett första steg mot proteinrika blad

Som du kanske märker har jag vid det här läget fler frågor än svar när det gäller proteinrika blad från skogsträdgården. Mina plantor behöver växa till sig rejält innan jag kan skörda blad i den mängd som skulle behövas för att kunna, t.ex, tillaga biffar med torkade, malda blad. Fortsättning följer så småningom…

Enligt en studie från 2020 ] ’Perennial vegetables: A neglected resource for biodiversity, carbon sequestration, and nutrition’ (Ref [4]) innehåller bladen från kinesisk toon extremt höga halter av vitamin A och E samt väldigt höga halter av kalcium och vitamin C. Mullbär (i det här fallet vit mullbär) innehåller väldigt höga halter av fiber, kalcium, magnesium, vitamin A och vitamin C. Så det skadar nog inte att testa dessa blad även om man inte äter dem främst som en proteinkälla!

Läs mer om Skogsträdgård – ditt ätbara mångfaldsparadis eller grotta ner dig i Ätbara perenner i din trädgård

Hej från Nicky

 

Hej!

Jag som driver Grubby Gardens heter Nicky och är trädgårdsarkitekt och trädgårdsrebell. Jag är även utbildad i permakulturdesign och skogsträdgårdsodling. Vad roligt att du hittade hit!

Grubby Gardens erbjuder rådgivning och mentorskap för dig som vill skapa trädgården själv men behöver stöd. Eller vet inte var du ska börja. Och jag erbjuder även trädgårdsdesigntjänster.

Får jag lov att göra reklam för Grubbybrevet? Jag tror du kanske gillar det…

I Grubbybrevet delar jag med mig av mina oftast operfekta strävanden att odla ätbart, förbättra för mångfald och ta hänsyn till planeten. Filosoferande ingår. Och info om nya blogginlägg så klart 😊🌱

Jag vill få Grubbybrevet

Välkommen!

Varma hälsningar
Nicky English.

 

Referenser

[1] ’Skogsträdgården, odla ätbart överallt’ av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg

[2] GIANT ULLEUNG CELERY, av Stephen Barstow, March 2020 (Stephen Barstow har även en blogg www.edimentals.com och har skrivit boken ’Around the world in 80 plants’)

[3] Ethnobotany of the wild edible plants gathered in Ulleung island, South Korea, Homervergel G. Ong m.fl

[4] ’Perennial vegetables: A neglected resource for biodiversity, carbon sequestration, and nutrition’ av Eric Toensmeier m.fl, 2020