Lungrot, som har det engelska namnet ”Good King Henry”, är en av de mer grönsaksaktiga ätbara perennerna. Med det menar jag att den odlas nog enbart för sin nytta och antagligen inte alls för sin skönhet. Men den gör mycket nytta – den är en av de mest näringsrika bladväxter som finns. Dock är inte alla överens om hur god lungroten är! Här kommer mer information om lungrot samt några förslag på placering av den i trädgården.

Beräknad läsningstid: 5 minuter

Odling av lungrot

Lungrot är inte så lätt att hitta i handeln som planta men fröerna är lätta att få tag på. Den kallas också för Gode Henriks Målla. Dess namn i handeln är Chenopodium bonus-henricus, men det vetenskapliga namnet är numera Blitum bonus-henricus. Namnet lungrot liknar ju förstås lungört, Pulmonaria, men lungört är någonting helt annat – en bra insektsväxt, men inte ätbar. Lungrot är lätt att dra upp från frö. Det finns lite olika uppgifter om huruvida den behöver en köldperiod och om hur lång tid det tar för fröerna att gro. Hos mig fick den ingen köldperiod den här gången. Jag brukar använda värmematta när jag odlar perenner från frö, och för mig har det gått betydligt snabbare för fröerna att gro än den 1-3 månaders period som anges hos t.ex. Impecta. Jag sådde två frön per plugg av mina egenodlade fröer och det var onödigt då det var i princip 100 % grobarhet. Jag sådde i såjord och knappt täckte fröna med perlit (sand går också bra); Jag täcker krukan, eller pluggboxen, med plast som har lite lufthål. Februari-mars brukar rekommenderas för förkultivering. Plantera om i näringsrik jord när fröplantorna är stor nog att hantera och plantera ute när frostrisken är över. Jag skördar ingenting första året utan låter växten etablera sig ordentligt.

Lungrot vill växa i bra fuktighetshållande jord i sol och då blir de ganska rejäla plantor. Bladen själva blir kanske 20-30cm höga och blomstjälkarna uppemot 50cm långa. Det sägs också att bladen innehåller ett ämne som gör dem osmakliga för sniglar. Hemma hos mig där nästan allting är perenna växter märks inte sniglarnas framfart överhuvudtaget men i år ska jag plantera ett bestånd av lungrot på kolonilotten och då kan jag rapportera om hur de står emot sniglar!

Lungrot producerar också mycket fröer så när man väl har ett par plantor kan man dessutom lätt ta egna frön och därmed ökar beståndet snabbt.

Att skörda och äta lungrot

Blad, skott, blomstjälkar och frön går att äta. Dock måste alla dessa tillagas på något sätt. Stephen Barstow, författare av ”Around the world in 80 plants”, kallar Lungrot ”Bad King Henry”, men det är för att han har smakat råa blad som är inte att rekommendera. Även han tycker att bladen är helt ok tillagade. På etablerade plantor går det bra att skörda alla skott en gång. Bladen går att skörda hela säsongen, även efter blomning. Men man behöver ganska många plantor för att inte trötta ut en alltför mycket.

Tycker ni att de smakar beskt är det värt att försöka lösa detta, eftersom lungrot är en av de mest näringsrika grönsaker som finns. Jag är ingen kock men jag tror att man kan göra någonting med salt för att ta bort beskan. Sommaren 2018 provade vi blomstjälkarna på samma sätt som man tillaga broccoli. De var goda men det är inte helt lätt att skilja mellan knoppstadiet och överblommade stadiet då upplevelsen blir väldigt trådigt. Fröna har jag fortfarande inte provat!

Lungrot i trädgården

Ska jag vara ärligt så är inte lungrot den vackraste växt som finns, men den är inte heller särskilt iögonfallande eftersom även blommorna är grönaktiga. Den har också en svag tendens att lägga sig när blomstjälkarna blir höga. Vill man inte ha en separat köksträdgårdsdel i trädgården tycker jag att lungrot skulle kunna få en plats som en så kallad vävarväxt i en rabatt, mellan två växter där det behövs lite luft och lugn emellan, för att de ska komma till sin rätt. Väljer man att ha en flerårig del i en köksträdgård tycker jag att lungroten behöver någonting marktäckande och gärna också ätbart kring fötterna – kanske smultron eller violer. Lungrot passar förstås fint i en skogsträdgård. Bilderna i inlägget är från min skogsträdgård tagna när lungroten ännu inte fått sin marktäckare.

Summering

Inte världens vackraste växt och alla tycker inte den är god heller. Men lungrot är väldigt näringsrik, lätt att ha att göra med och tillräckligt oansenlig för att kunna ha en plats även i finrabatten.

Missa inga blogginlägg!

Hej!

Jag som skriver bloggen heter Nicky och är trädgårdsarkitekt och permakulturdesigner. Vad roligt att du hittade hit!

På bloggen skriver jag om biologisk mångfald, ätbara perenner och skogsträdgårdar, jord och vatten och så lite trädgårdsfilosofi.

Jag erbjuder coachningstjänster för dig som vill skapa trädgården själv men behöver stöd. Och så erbjuder jag även trädgårdsdesigntjänster.

Prenumerera gärna på nyhetsbrevet! Det kommer en gång i månad med tips, inspiration, experiment och filosoferande om att skapa ett ätbart mångfaldsparadis. Du får även en bonus PDF ”6 sätt att undvika blommig spenat och hålig sallad”. 

Få nyhetsbrev

Välkommen!

Varma hälsningar
Nicky English.

Referenser

[1] Som alltid, bästa boken om ätbara perenner i vårt klimat och, för övrigt, några som redan har smakat på fröerna och blomstjälkarna: P. Weiss, A. Sjöberg, D. Larsson ”Fleråriga Grönsaker”.

[2] Information om näringshalt i bl.a lungrot (en blogg av Philipp Weiss som är en av författarna till boken ovan) http://skogsträdgården.stjärnsund.nu/goda-skal-till-att-odla-flerariga-vaxter-del-2/