En ätbar marktäckare som håller sig lågt, sprider sig snällt, förhindrar att fröogräs gro, håller kvar fukten i marken och bidrar dessutom till näringsinnehållet på tallriken. Det låter som en dröm. Och till viss del är det en dröm. Men om man är villig att tumma lite på någon eller några av dessa egenskaper så går det att få ihop en lista av 18 ätbara marktäckare.

För mer ingående information om marktäckare och råd om hur du kan använda marktäckare i din trädgård läs Marktäckare – bort med naken jord, kala stammar och delar av gräsmattan.

Tyvärr har jag inte testat riktigt alla växter i min lista av ätbara marktäckare själv. Några är jag väldigt nyfiken på. Och så finns det en och annan växt i listan som jag egentligen inte rekommenderar. Eller som jag skulle åtminstone råda dig att tänka väldigt noga över växtplatsen innan du planterar den.

Beräknad läsningstid: 16 minuter

1 Amerikanskt hönsbär, Cornus canadensis

Det är bären som gör amerikanskt hönsbär till en ätbar marktäckare. Enligt ref [2] är bären inte riktigt en smaksensation. Dessutom gör det mig lite misstänksam att Martin Crawford föreslår att man kanske behöver använda en sil för att få bort kärnorna. Men det finns två egenskaper hos amerikanskt hönsbär som gör att den ändå kvalar in i listan av ätbara marktäckare som jag är nyfiken på att prova:

1. Den är en effektiv funktionell marktäckare, som dessutom (enligt ref [2]) tål lite tramp.
2. Den trivs bäst i ett skuggigt läge. 

Men den kanske heter hönsbär av en anledning – är det bara höns som vill äta bären?…

2 Blåbärstry, Lonicera caerulea var. kamtschatica ’Anja’

Notera att det är specifikt sorten ’Anja’ av blåbärstry som jag nämner som ätbara marktäckare. ’Anja’ är nämligen framtagen för att ha ett lågt, ca 40-50cm, marktäckande växtsätt. Och inte för sina bär. Men den är delvis självfertil och producerar ändå några bär. En 50cm hög marktäckande buske passar som marktäckare under träd eller större buskar. Till exempel skulle du kunna plantera ett fält av blåbärstry ’Anja’ som marktäckare under ett antal träd som står någorlunda nära varandra i en gräsmatta. På så sätt blir du av med svårskötta remsor av gräsmatta. Blåbärstry kräver inte full sol, även om bärproduktion blir bättre ju mer sol den får.

Läs mer om Blåbärstry

3 Fjällsyra, Oxyria digyna

Fjällsyra har absolut inte ett marktäckande växtsätt – den har ett tuvbildande, till och med ganska glest växtsätt. Men hos mig frösår den sig ganska flitigt och på så sätt bildar den bestånd med sitt ca 20cm höga bladverk. Dessa bestånd täcker marken ganska effektivt ändå. Det är snarare fjällsyra jag rensar bort än ogräs. 

Eftersom fjällsyra dessutom har syrliga blad som är lika goda i salladen under hela säsongen tycker jag att den förtjänar sin plats i en lista av ätbara marktäckare.

Även sköldsyra, Rumex scutatus har liknande egenskaper. Den sägs vara lite tuffare och lite tidigare än fjällsyra.

Läs Fjällsyra – syrligt salladsblad med lång säsong

4 Funkia, Hosta spp.

Funkias skott, blad och blommor är ätbara. Som trädgårdsväxt är funkia är inte helt problemfritt – den kommer sent på våren, älskas av sniglar och är ganska långsamväxande. Kanske inte mitt första val som marktäckare men med sina oftast stora blad täcker den så småningom marken. Trots att funkia definitivt har ett tuvbildande växtsätt, om du planterar dina funkiaplantor på lämpligt avstånd från varandra, kan du skapa ett robust och ätbart marktäcke. 

Notera att vissa funkia har ett mer upprätt växtsätt, medan andra har ett mer utbrett växtsätt. Det är den senare variant som har bästa förutsättningar för att vara bra ätbara marktäckare. 

Läs Funkia som grönsak

5 Kirskål, Aegopodium podagraria

Kommer du ihåg att jag sa att det finns en och annan växt i listan på ätbara marktäckare som jag inte rekommenderar att du planterar? Men om du redan har kirskål i trädgården kan du i alla fall få lite revansch genom att skörda bladen. En sak kan man säga om kirskål som växt och det är att den är en väldigt effektiv marktäckare. Tydligen är brokig kirskål, Aegopodium podagraria ’Variegatum’, inte fullt lika aggressiv som den rena arten.

Vi fick med en del kirskål när vi tog hem rabarberplantor från sommarhuset vi hyrde under några år. Det kanske säger mer om jorden (kirskål trivs i näringsrik jord) än om vår flitighet men vi lyckades faktiskt utrota kirskålen bara genom att plocka den till kirskålspesto varje vår. Jag har också hört att chips av kirskål ska vara goda.

6 Krypmahonia, Mahonia repens

Krypmahonia är en till ätbar marktäckare som trivs i lite skuggigare läge (dock halvskugga hellre än helskugga). Men även här låter bären lite tveksamma som stapelföda. Bären, och framförallt fröna, innehåller alkaloider så man måste se till att bären är mogna och gör nog klokt i att ta bort fröna. På plussidan är blommorna omtyckta av bina. Man kan dessutom göra saft på dessa blommor. 

Krypmahonia är städsegrön och sprider sig med underjordiska utlöpare. Dessvärre har jag ingen egen erfarenhet av den så kan inte svara på hur väl den fungerar som marktäckare.

7 Luktviol, Viola odorata

Även luktviol kvalar in på listan av ätbara marktäckare som inte måste ha full sol. Eftersom både blommor och blad på luktviol är ätbar har den även en del värde som mat. Vi kan äta de unga bladen i sallad men även använda dem som förtjockningsmedel i tillagade rätter. 

Som funktionell marktäckare (dvs en växt som har god förmåga att sprida sig för att täcka marken inom rimlig tid) tycker jag att luktviol är lite svag. Jag har både luktvioler som har hittat till trädgården själva och plantor som jag har planterat. Antagligen är det lite för torrt hos mig för att de ska lyckas bilda ett tätt bestånd.

8 Löparfetblad, Sedum sarmentosum

Löparfetblad (Sedum sarmentosum) har ätbara skott och blommor. Den bildar en låg och relativt tät matta där den trivs. Hos mig trivs den dessutom i torrskugga. 

Skotten är krispiga och goda i sallad, och smaken försämras inte när löparfetbladen blommar. Jag skulle inte säga att löparfetblad står emot allt fröogräs – den är lite för låg för att kunna göra det. Men, med tanke på sitt stora matvärde skulle jag ändå rekommendera den som ätbar marktäckare. Den är dessutom en ganska snäll marktäckare som fungerar fint tillsammans med andra perenner.

Den enda möjliga nackdelen är att den inte verkar helt lätt att få tag på löparfetblad ännu. 

Läs mer om Löparfetblad

9 Nävor, Geranium spp.

Blommorna på alla nävor (Geranium spp) är ätbara. Det finns dessutom nävor för alla lägen och flera nävor som har utmärkta marktäckande egenskaper. De flesta nävor är också bra insektsväxter. Jag är generellt lite skeptiskt mot växter vars enda ätbara del är, trots allt, en ganska liten blomma. Men enligt ref [1] innehåller nävornas blommor höga halter av antioxidanter. Så det kanske finns skäl ändå att inkludera nävor i listan över ätbara marktäckare – att de har, trots allt, något värde som matkälla.

Läs mer om nävor i 6 fleråriga ätbara växter för en prydnadsträdgård – tips från en trädgårdsarkitekt

10 Rödklöver, Trifolium pratense

Innan jag började leta information för detta inlägg hade jag inte förstått att både blad och blommor på rödklöver är ätbara. De unga skotten kan skördas på våren och blommorna kan användas till te. I ref 3 ingår blad från rödklöver i ett recept för Calzone. Fast med 55 andra fleråriga grönsaker. Där kokar författaren grönsakerna först innan han stekar dem tillsammans med chilli. Svårt dock att utläsa från denna information om man verkligen behöver tillaga just rödklöverns blad.

En viktig skillnad mellan rödklöver och vitklöver (som kommer senare i listan) är att rödklövern är tuvbildande. Rödklöver är också lite mindre långlivad än viklöver. Detta är kanske inte enbart negativ – vitklöver är som bekant väldigt svår att bli av med. Följaktligen har rödklöver inte en jätteeffektiv marktäckande förmåga. Men eftersom den dessutom är kvävefixerande och har nektarrika blommor som bina uppskattar kan den nog ändå vara en värdefull ätbar marktäckare i en solig del av skogsträdgården.

11 Smultron, Fragaria vesca

Både bladen och, som bekant, bären på smultron är ätbara. Bladen kan man äta i sallad. De har en mild smak. Eller de är egentligen ganska smaklösa i min åsikt. Jag tycker dock att det är bra att kunna blanda in några blad med lite mildare smak i en perenn sallad – många perenna salladsblad har annars en ganska stark smak. Och då kan det bli lite för mycket av det goda.

Vanliga, revande smultron kan ibland vara lite för effektiva som marktäckare. Jag har istället många månadssmultron i min skogsträdgård. Dessa är relativ låga och fyller i hål mellan andra perenner men är inte särskilt effektiva som mattbildande marktäckare.

Läs Smultron – sallad någon?

12 Svartaronia, Aronia melanocarpa ’Glorie’ och ’Hugin’

Jag nämner både ’Hugin’ och ’Glorie’ i det här avsnittet. ’Glorie’ är den bättre marktäckare då den blir ca 0,8m hög och har ett ganska tätt växtsätt. ’Hugin’, tror jag, var den som kom först och då kallas den ofta liten svartaronia. Men den blir upp till 1,5 meter hög och har ett glesare växtsätt. ’Hugin’ är ju bra i många andra avseenden men om det är en svartaronia med marktäckande förmåga du letar efter så är ’Glorie’ det bättre valet. 

Alla svartaronia ger ju näringsrika bär som gör sig bra i till exempel saft och sylt. Vi brukar dock blanda svartaronia med något som är lite skarpare i smaken (t.ex rabarber eller röda vinbär). I min ganska begränsade erfarenhet av de små svartaroniasorterna är även bären mindre än på vanlig svartaronia. Men det kan ju även bero på växtplatsen.

Och på samma sätt som med blåbärstry – en buske som blir 0,8m hög – lämpar den sig bäst som ätbar marktäckare under träd och större buskar.

Läs mer om svartaronia i 6 fleråriga ätbara växter för en prydnadsträdgård – tips från en trädgårdsarkitekt

13 Tusensköna, Bellis perennis

Ref [2] anger att unga blad och blommor av tusensköna (Bellis perennis) är ätbara. Och någon (ospecificerad) del av tusensköna ingår i Calzone-receptet som jag nämnde ovan i Ref [3]. Det jag är lite osäker på är om den rena arten av tusensköna verkligen är perenn hos oss. Jag testar den på lite olika platser just nu. Kan man få den att hålla sig i livet genom att den självsår sig så är det också ett sätt att bli flerårig. Eller åtminstone långvarig. Jag har dock läst kommentarer från trädgårdsägare i Sverige som beklagar att mattor av tusensköna konkurrera bort gräsmattan. Så det finns hopp.

Tusensköna är en bra insektsväxt. I alla fall om man använder rena arten. De dubbla eller förädlade sorter som man kan köpa i handeln lär inte vara så nyttiga för bina.

14 Vitklöver, Trifolium repens

Vitklöver har nästan samma egenskaper som rödklöver (nummer 10 i listan). Den har dock ett revande växtsätt och är mer långlivad än rödklöver. På både gott och ont. Jag är lite tveksam om jag skulle vilja riskera att ha vitlöver i en plantering. Men den kanske kan göra sig bra som marktäckare istället för gräsmatta någonstans?

15 Vitplister, Lamium album

Unga blad på vitplister är ätbara tillagade, ungefär som spenat. I en smaktest av perenna spenatväxter var vitplister den som var minst populär dock. Och jag själv tycker att bladen till och med luktar illa när man plockar dem.

Det som är bra med vitplister är att den är en uppskattad nektarväxt för våra pollinatörer. Den sprider sig med utlöpare och är ganska starkväxande. Möjligen skulle den göra sig bra som ätbar marktäckare under en buske eller annat starkväxande växt som den inte kommer konkurrera ut. Som en slags nödproviant.

16 Vårsköna, Claytonia sibirica

Vårsköna sprider sig ganska frikostigt med sina fröer. Jag var så försiktig med min första planta att jag till och med lyckades döda den. I en analys gjord 2015 är vårsköna listad som potentiellt invasiv främmande art. Däremot har författarna till ArtDatabankens Risklista från 2018 (Ref [4]) bedömt att vårsköna bara kommer ha en liten påverkan på biologisk mångfald. Så 2022 har jag sått många plantor och ska prova dem i ett halvskuggigt läge i sällskap med bland annat brunnäva och fjällsyra.

Man kan äta vårskönas blad och blommor i sallad (dvs du behöver inte tillaga bladen). Bladen kan du dessutom skörda hela säsongen.

17 Ödleblad, Houttuynia cordata

Ödleblad (Houttuynia cordata) planterade jag för första gången 2021. Den klarade sig utmärkt från snigelattacker och jag ser fram emot att provsmaka några blad och stjälkar framöver. Dessa kan man äta i sallad eller kokta. Tydligen kan man till och med äta roten.

Viktigt att veta dock är att ödleblad är egentligen en vattenväxt. Så när du läser att den vill ha fuktig jord, så betyder det verkligen fuktig – som sumpjord. Detta hade jag inte undersökt innan plantering (mina plantor var ett impulsköp) så nu provar jag igen med tre nya plantor av ödleblad vid dammkanten. Detta borde gå lite bättre…

18 Åkerbär, Rubus arcticus 

Åkerbär och även allåkerbär, Rubus arcticus subsp. x stellarcticus är ätbara marktäckare. De är självsterila vilket gör att du behöver minst två olika namnsorter för att få bär. Mina två exemplar av Åkerbär har stått och stampat i flera år nu. Jag tror de har producerat ett bär hittills. I år funderar jag på om inte jag ska prova en annan växtplats för dessa.

Om du vill veta mer…

För en djupdykning i ämnet ätbara perenner läs Ätbara perenner i din trädgård.

Och för att förstå hur du kan integrera ätbara marktäckare med andra växter i ett finurligt odlingssystem i din trädgård läs Skogsträdgård – ditt ätbara mångfaldsparadis

Referenser

[1] ’Skogsträdgården – odla ätbart överallt’ av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg

[2] ’Creating a forest garden. Working with nature to grow edible crops’ av Martin Crawford

[3] ‘Around the world in 80 plants’ av Stephen Barstow

[4] Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklist Risklistan är lättast att läsa i samband med introduktionstexten som ger nyckeln till risknivåerna